Get fit or die young

Nu var det evigheter sen jag skrev sist. Jag tänkte i detta inlägget skriva lite om varför jag haft ett uppehåll från både blogg och träning. 

 

Den livsstill jag haft det senaste året får mig att må bra men för att fixa all träning och en bra kosthållning krävs god planering (minst sagt). Det handlar om att prioritera. 

 

Min yngsta son, Max, som är 2,5 år har sedan ca 1 år tillbaka gått under utredning då han är väldigt sen i utvecklingen. Vi har besökt sjukhuset var och varannan vecka, ibland flera gånger i veckan. Det har gjorts magnetröntgen på hans hjärna, vi har träffat öronläkare, logoped, psykolog, ortoped, sjukgymnast och en massa olika läkare. Det är tidskrävande och det tar en massa energi av mig. Väntan på besked, ta in allt som sägs. Han är muskelsvag och överrörlig (precis som jag). Vi går på sjukgymnastik i bassängen på sjukhuset på onsdagar. Han har svårt med talet, vi går hos logoped. Så långt känns ändå allt okej men så träffade vi en psykolog som efter att ha träffat oss ville göra olika tester på Max. Vid två tillfällen skulle det göras tester i ca 2h åt gången. Redan vid första testet och efter ca 20 minuter avbröts testet då han inte alls klarade av det. Jesper var då med honom och jag jobbade. Jesper ringde mig och sa att de vill utreda honom för autism.

Luften slogs ur mina lungor och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag upplevde en sorg samtidig som jag kände en lättnad. En sorg över att jag kanske inte alls fått två fullt friska barn, vilket man självklart önskar sig. En sorg för hans skull. Hur kommer hans liv se ut? Kommer han få några vänner? Kommer han kunna leva ett normalt liv? Kommer han kunna ha ett jobb och flytta hemifrån? Massvis med frågor, tankar och funderingar snurrade i min skalle. Jag behövde genast veta mer om autism. Jag har läst massor om autism nu. Allt jag kommit över. Lättnaden jag kände var för att jag hela tiden, ända sen Max var väldigt liten, märkt att han inte är som andra barn. Han har hela tiden varit efter i utvecklingen och jag kände att detta kanske är svaret, nu kanske vi kan få hjälp. Hjälp att förstå honom och hjälp att hjälpa honom. Tänk vad mycket konflikter vi skulle kunna undvika och energi vi kunde spara om jag bara förstod hur han tänker och fungerar. 

 

Än han ju dock inte fått någon diagnos så vi ska inte gå händelserna i förväg. Men idag var vi på en första träff, bara jag och Jesper utan Max, på Barnhabiliteringen där de utreder diagnoser som bland annat autism. Vi fick träffa en väldigt bra psykolog, Stina. Hon intervjuade oss för att få en bild av Max. Hennes bedömning utifrån dagens möte var att hon tycker att en utredning är på sin plats. Tyvärr är det lång väntetid, närmare 6 månader. Under utredningen, som tar ca 5 veckor, kommer det bli många och långa besök på habiliteringen.

 

Som ni säkert förstår har inte träningen varit högsta prioritet under den senaste tiden, jag har inte haft orken, glöden eller energin. Allt detta har saknats. Mina tankar har varit på helt annat håll. Men för några veckor sen kände jag att det var dags att ta tag i mitt liv igen. Jag kan inte gräva ner mig för all framtid. Nu har jag fått sörja, gråta, älta och bearbeta detta ett tag och är nu redo att köra på igen. Så de senaste veckorna har det blivit en del träning på gymmet och även några powerwalks. Tyvärr ställer all pollen till det rejält för mig. I år är det riktigt jobbigt. Men jag hoppas att den värsta pollensäsongen är över snart.

 

Men för att skriva lite om träningen som är syftet med denna blogg så har jag idag, tillsammans med Lisa, kört ett tungt ryggpass. Riktigt nöjd med dagens pass. I lördags körde vi ben och rumpa med störst fokus på rumpan. Härlig träningsvärk sen dess! Planen just nu är att lägga lite extra fokus på just ben & rumppass ett tag framöver. Kör för tillfälligt, eftersom jag haft så långt uppehåll, ganska lätta vikter och fler reps. Ser fram emot att om ca 1 månad gå över och köra riktigt tungt igen. Jag tycker att det är betydligt roligare. 

 

Nu är det dags för kvällspromenaden med hunden sen blir det tidigt i säng, är tanken i alla fall. Det är dock sällan det verkligen blir som jag tänkt! Ha en trevlig kväll på er!