Get fit or die young

Det har inte blivit någon träning veckan som varit. Jag har inte mått så vidare bra av tröttheten. Det påverkar mig galet mycket. Jag har ju precis höjt upp min levaxindos samtidigt som jag också börjat med p-piller. Det är mycket som händer i kroppen med alla hormoner. Mitt humör pendlar fram och tillbaka och det är en håring linje mellan tårar och skratt. Jobbigt att vara så labil, både för mig själv och alla runt omkring mig. Jag har nog många som jag borde be om ursäkt, så känns det som jag är skyldig dig en ursäkt så; Förlåt! Jag hoppas att det stabiliseras snart och att jag kan börja leva igen. 

 

Det var riktigt längesen jag registerade någon vikt och mått men idag kände jag att det var dags. Min totala viktnedgång är just precis idag -16,4kg. Det känns bra, jag hoppas bara att jag inte tappat allt för mycket muskelmassa nu när jag inte tränar bara. Självklart begriper jag att jag tappar en del men samtidigt har jag tappat en hel del centimetrar också. Nu har jag ju inte mätt från första början men sedan jag började mäta har jag tappat 18cm i midjan och sedan 22/8 -13 har jag tappat 6cm runt vardera lår, Nu minns jag inte exakt men även runt stuss och naveln har jag tappat en massa centimetrar. Det har gått långsamt den sista tiden men så länge det går åt  rätt håll är jag glad. Min kropp är lite långsammare än en fullt frisk kropp är. Så är det bara. Både PCO-S och hypotyreos påverkar och saktar ner min viktnedgång. Men fortfarande efter snart ett år, 1-årsdagen med levaxin närmar sig med stormsteg, har jag inte tänkt tanken att ge upp. Det finns inget att ge upp. Nu är det exakt ett år sedan jag satte min fot på gymmet på Gävle Strand för första gången. Det har hänt en hel del sen dess. Ser fram emot att se hur min kropp ser ut om ytterliggare ett år med bra kost och träning. Så här såg jag ut första gången jag var på Korpen Gävle Strand