Äntligen, som jag väntat!
Nu har det varit tyst här ett tag igen, det är bloggen i första hand som prioriteras bort när orken och energin är slut. Jag har gjort tappra försök att komma tillbaka på gymmet med förhoppning om att energin ska infinna sig. Tyvärr lyser orken med sin frånvaro. Jag har inte kunnat ge allt under träningen heller, glöden och
jävlaranammat finns inte. Jag är så förgrymmad och ledsen över detta så ni anar inte. Nästan varje dag är en kamp att ta sig igenom.
I morse ringde min läkare för i fredags var jag väg och tog nya prover. Han tyckte att provsvaren såg ganska bra ut men att vi skulle prova höja dosen eftersom jag mår dåligt. Om en månad är det dags att ta nya prover och utvärdera hur jag mår då. Bättre hoppas jag verkligen! Jag är verkligen inget fan av energidrycker. Snarare en motståndare men nu är energidryckerna mina bästa vänner. De hjälper mig att hålla mig vaken så jag klarar av att jobba. Idag när jag är ledig skulle jag helst av allt bara vilja gå och lägga mig. Kul liv.
Jag hoppas att jag ganska omgående känner av att jag ökat dosen Levaxin och att tröttheten snart är ett minne blott. Tröttheten förstör mitt liv!
Nu är det dags att sätta lite fart och göra nytta så att jag inte somnar. Det ska förberedas matlådor för kommande arbetsdagar och kvällens middag ska väl också fixas antar jag. Sen lite annat smågrejande som tvätt, dammsuga och så. Det är kul nästan jämt. OM det finns någon ork och energi ikväll så blir det ett träningspass. Rygg tänkte jag mig isåfall. Jag hoppas att jag pallar!
Men först måste jag ta tag i lite måsten. Vi hörs hörni!