Ibland får även jag känna mig besegrad.
De två senaste dagarna känner jag bara att jag skulle kunnat hoppa över. Igår vaknade jag och hade fått en enorm, vad jag trodde finne, i ansiktet. Jag var alldeles svullen och det gjorde ont. När jag vaknade imorse var jag så svullen att jag hade svårt att öppna mitt vänstra öga. Det gjorde jätteont samtidigt som kinden kändes som bortdomnad. Jag ringde hälsocentralen och fick en akuttid. Trodde nästan att läkaren skulle skratta åt mig som sökte hjälp men han gjorde allt annat än skrattade. Han skrev ut stark antibiotika då det inte såg alls bra ut. Kroppen säger ifrån, men var infektionen tvungen att sätta sig i ansiktet? Givetvis fick jag också träningsförbud. Typiskt. Hur som helst, är det någon gång som är bättre än någon annan att få träningsförbud så är det ju nu när jag har svårt att få till träning ändå eftersom Jesper jobbar natt och jag är ensam med barnen samt att jag åker iväg på utbildning i början av nästa vecka. Tyvärr så gör antibiotikan mig jättetrött, så trött att jag fick åka hem tidigare från jobbet. Tack och lov fick jag jobba på lagret idag så jag slapp vara bland kunderna. Skönt om än lite ensamt. Hur som helst känner jag mig inte helt bra så jag tog nyss tempen och nu har jag även feber. Så nu blir det pencillin, alvedon och sängen. Hoppas att jag är piggare, mår bättre och att den värsta svullnaden lagt sig i morgon när jag vaknar.
Tusen tack för alla kry-på-dig-hälsningar som jag fått tidigare idag! Jag lovar att vila och ta det lugnt så är jag snart på benen igen. Fit for fight! Men nu är det god natt!